Jag älskar Barcelona!!

Det tog mig två månader, jag tvekade i börjar, men nu.. NU har jag landat och min magkänsla är bra. Den är glad.

Barcelona är toppen :)

Jag trivs med allt här!

Vädret är bra, fortfarande varmt fast ändå svalt, skolan är bra, fortfarande svår men jag gör mitt bästa och tar mig fram. Har hittat folk i klassen jag kan identifiera mig med. Gillar mina promenader till skolan varje dag, har fina skor att gå i som jag fått av Ellen. Skolan börjar klockan två på eftermiddagen, så jag kan nattsudda, som jag tycker så mycket om.

Jag har hittat ett favoritmatställe där jag äter empanadas och pratar med Juan från Argentina som har den finaste spanska dialekten.

Jag har börjat få koll på stan, vet åt vilka håll jag ska gå och åka, metron känns om det naturligaste i världen. Har gjort huvudsightseeingen så jag vet vad som finns här.

Jag går och dansar salsa som jag tycker så mycket om och börjar bli inräknad i "gänget" som jag lärt känna genom salsan, innefattande peruaner, colombianer och polskor och tyskar.

Jag har Judith och Manuela att träffa för girltalk och muesumbesök, blir inbjudan på filmkvällar hos Jeff och Tracy, går till Awaken-kyrkan på torsdagkvällar. Mest för predikan, kan inte säga att jag känner någon där riktigt.. Men det vet jag att jag skulle kunna om jag skulle stannat längre.

Jag går på gymmet 2-3 gånger i veckan, som ligger nära skolan och har grymma pass, precis som jag vill ha det.

Jag trivs i lägenheten, tycker jättemycket om mina "roomis" Victor, Annica och Mojo och det ligger nära precis allt jag vill ha nära till.

Jag dejtar en senegalesisk pojke som jag pratar både spanska och franska med. Mycket kortsiktigt förstås, eftersom jag åker. Men jag "disfrutar" så länge det går.

Spanskan börjar komma mer naturligt nu. Jag behöver inte tänka lika mycket utan det är den som jag pratar (när jag väl är igång). Grammatiken jobbar jag förstås fortfarande på men nu mer avslappnat. För jag vet att jag kan.

Barcelona är en storstad, som är liten. Som har allt när man vill. Vill man inte kan man vara hemma och sticka halsdukar  och kolla på Vänner. Eller film med Annica och Mojo.

Jag skypear med familjen ibland och även om de är lite för långt bort fysiskt så känns det inte så när skype finns.

Ååå.. Jag älskar Barcelona!

Jag gråter inte än, för jag har fortfarande två månader kvar att leva mitt Barcelonaliv, men jag kommer att sakna detta så otroligt mycket. Det är ett som är säkert.

But for now.. Viva Barcelona..

Viva Mattan i Barcelona!