Helt ärligt!
Jag brukar säga på jobbintervjuer att jag är bra på att hantera stressiga situationer, vara lugnet själv.
Jag tror nog att jag en gång var det, men pressen på Hallen har fått mig att både tappa lite tålamod och hantera stress, not so good anymore. Eller, jag är nog lite hård mot mig själv, för egentligen tror jag att det gäller speciellt en typ av stress. Den stress och press jag sätter på mig själv!
Nu är jag i Barcelona.. Eso es el segundo dia (andra dagen) i skolan. Det var två år sen jag fokuserade på att försöka prata spanska. Jag är inte insatt i varken politik eller statsvetenskap, har jättesvårt att förstå världsekonomin, till och med min egen ekonomi, sparande och alla pesionspappergrejsemojs är lite knepigt.
Om man summerar detta så ÄR det INTE konstigt att när det kommer en chilensk universitetsprofessor i just statsvetenskap, världspolitik och ekonomi, som inte är van att hålla sina lektioner för "invandrare" och pratar snabb spanska med ämnesspecifika ord som innefattar sådant jag inte ens kan på svenska.. (pheeww!!) ..läs detta igen och inse att det ÄR INTE KONSTIGT att jag faktiskt inte förstår vad han säger.
Det ÄR alltså INTE förvånande att jag sitter i klassrummet i 1,5 timme och lyssnar intensivt tills jag slumrar om vartannat och försöker läsa hans slides, slå upp orden i ordboken och sedan bara stirra ut i luften för att jag faktiskt inte hänger med. Strö-ord här och där, vissa meningar förstår jag ordagrant, men innehållet är som grekiska.. OCH det ÄR INTE KONSTIGT!!
Man kan faktiskt inte kunna saker innan man kan dom!!
INTE konstigt. Men STRESSANDE!
För vem?
För MIG såklart. För att jag har så höga krav på mig själv och VILL så gärna kunna allt på en gång. Lärprocessen kan göra mig tokig ibland, väldigt ofta! För att jag VILL så GÄRNA!
Jag stressar mig själv helt enkelt för att jag inte kan allt. "Duktiga flickan" strikes again!
Så dumt!
Jag tycker förvisso att det är för mycket svenska på skolan nu. Klassen pratar ju svenska med varann utanför lektionstid och det stressar mig, för jag vill träna spanska.. hela tiden. Som det var i Frankrike då vi bara pratade spanska. Så jag försöker. Kanske lite för hårt. Men jag försöker prata spanska med de andra även utanför lektionerna.Det kan anses knasigt av vissa, men jag behöver det. För att verkligen lära mig så behöver jag det, så mycket som det går. med mina ambitioner (igen) att prata flytande i juni 2013 så behöver jag börja fokusera så redan NU, ASAP!
Jag kommer fortsätta prata spanska en la calle (på gatan) med mina klasskompisar, för jag tycker det är rättfärdigat.
MEN!!! Efter att jag lugnt mig efter kaoslektionen sa jag till mig själv.. Stressa av. Det kommer bli bra. Jättebra. Det är min andra dag i skolan, min tredje dag i Spanien. Jag förstår bra och kan prata med människor om vardagssaker, no hay problema. Politiken och värlsdekonomin är väl bara nästa steg. Lyssna nu och en dag kommer poletten trilla ner, som den alltid gör.
Vale..
Det känns bättre nu när jag insett det!
Här kommer Pette!
HÄR
Kunde inte sagt det bättre själv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar