Om bagage!

Jag har två kilo för mycket i mitt check-in bagage. Väskan får väga 23kg, jag har 24,95 eller nåt. Undrar om dom kommer låta mig få checka in utan att betala extra?!?

Jag har försökt att packa om, packa ut, ta bort ett linne till, en kjol som ja inte använt så mycket alls senaste halvåret. Packa om, packa ut, rensa bort, lämna hemma. Va svårt det är med packning, att ha lagom.

Lagom så jag har allt jag behöver med, lagom så ja kan fylla på och handla lite till så att jag har lagom att ta med mig hem sen.

Dom kollar det fysiska bagaget väldigt noga, men hur är det med det emotionella bagaget?! Det kollar dom minsann inte.

Hur vet dom att jag inte får freak outs på planet eller kommer göra kaos med Spanien när ja väl kommer dit?

Jag vet, det skulle ju va helt sjukt och orealistiskt med psykkontroller på flygplatsen, men det är en spännande tanke.

Varje gång jag flyttar och reser vidare kommer ändå den frågan om mitt bagage, mitt emotionella bagage. Vad har jag i det egentligen?

I mitt fysiska bagage har jag kläder, skor, toalettartiklar, smycken, lite böcker, schalar, tofflor och mitt reselakan. Allt fint organiserat och väl genomtänkt. Vissa plagg hör ihop.. Jag kan ju inte ha svarta kjolen med utan det vita tajta linnet till?! Och den blå skjortan måste jag ha till de lila byxorna. Som sagt organiserat och genomtänkt.

Mitt emotionella bagage är lite svårare att sammanställa..
Ensamhet, frustration, förtvivlan, besvikelse, tårar, ilska, förvåning, längtan blandas i packningen med glädje, vänskap, solsken, skratt, hjälpsamhet, omsorg, undran, förundran och förhoppning.

Tätt tätt tillsammans ligger det. Ibland är det svårt att skilja på vad som e vad, svårt att organisera. Lite är det som mitt fysiska bagage att vissa saker hör ihop. Besvikelse kommer tillsammans med förhoppning, och vänskap och hjälpsamhet har gått hand i hand. Men vänskap och besvikelse delar också plats.

Undrar hur det skulle va om mitt emotionella bagage skulle räknas. Skulle jag nånsin komma in nånstans med allt detta? Skulle jag nånsin få flyga?! Skulle jag nånsin kunna ha lagom med emotionellt bagage?!

Jag hörde en predikan en gång om bagage. En pastor som åkt tåg i godan ro när hans bagage plötsligt gått av tåget vid okänd hållplats medan han fortsatt att åka vidare. Hur snopen han var först, bestulen. Men hur han sedan vänt på steken och njutit. Denne pastor hade aldrig känt sig så fri som den gången utan sitt bagage. Han kunde sätta sig i restaurangvagnen, gå promenader genom tåget och sätta sig i bio-vagnen (lyxtåg) utan en endaste oro över sitt bagage. Frihet!

Och visst vore det frihet att resa utan bagage. Lättare. Billigare. Mindre komplicerat. Både fysiskt och emotionellt.

Jag har försökt packa om mitt emotionella bagage. Ta bort en och annan sorgestrumpa. Byta ut ett besvikelselinne mot en skrattande skjorta. Till viss del går det, men det mycket av det tillhör kategorin av bagage som alltid kommer finnas där.

Idag åker jag till Spanien. Jag tar med mig 35kg sammanlagt (4kg för mycket som kostade mig 450sek) av fysisk packning och hela 29år av emotionellt bagage.

29år av emotionellt bagage.. Som innefattar allt, och SAS har inget annat val än att låta mig gå ombord.

Ingen kommer kolla mig på Barcelona flygplats, så Spanien har inget annat val än att acceptera mig, mina 35kg och 29år. Med mina styrkor och brister.

Det är väl härligt!

Jag lägger ner tanken på psykkontrollerna!

Bagage kan väga en del, men om man packar det med rätt saker så är det värt det. Jag hoppas på att detta kommande år kunna packa om lite. Packa ur det negativa, tunga som fyllt mig senaste tiden och fylla på det positiva.

Maxa mitt emotionella positiva bagage. För trots allt så finns det ju ingen gräns för det!

:)