Nästan rånad!!!!!!!!!!!

Idag blev jag nästan rånad!!!
Crazy va!?!!

Det är ju i och för sig ingen nyhet att det händer i Barcelona, mer vanligt än ovanligt.
Men än så länge har jag klarat mig, det måste vara mina skyddsänglar som sköter sitt jobb väl!
(Tack ni som tänker på mig!)

Idag hände det i alla fall.. nästan! (skyddsänglar well done!)

Jag skippade min första lektion idag för jag kände mig lite låg och tog en sväng till stranden istället och vilade i solen. Det var precis vad jag behövde. På väg till metron gick jag längst strandpromenaden med iphonen i handen, jag höll väl på att ta kort på nånting eller byta musik eller så, när en yngling kommer fram till mig snett bakifrån, sträcker ut handen och tar tag i min iphone.
Jag vet inte om jag vanligtvis bara håller ovanligt hårt i saker omedvetet, men det gjorde jag i alla fall idag. Grabben fick inte riktigt grepp om telefonen och släppte den medan jag höll kvar. Det tog mig några sekunder innan jag insåg att han hade försökt råna mig och när jag kom på det skrek jag rak ut "Oh my God" som de amerika-wannbee jag är. Grabben som hunnit strutta (ja, han struttade faktiskt, som om ingenting hade hänt, och hade inte särskilt bråttom) 10meter fram och var vid trappan upp till stora vägen, vände sig om när jag ropade och började sedan gå upp.

Jag som då hade fattat galoppen fick en adrenalinkick i detta ögonblick och bara kände att jag inte kunde låta honom bara strutta iväg sådär, så jag följde efter honom. Upp för trappan, över vägen och in i folkhopen av barn och vuxna utanför skolan som var där. Han såg att jag gick efter så han småsprang lite. Jag antar att han insåg att jag inte var något stort hot så han hade ändå inte särskilt bråttom utan stannade upp och vände sig om lite nu och då. Sen stannade han lite längre fram, som om han väntade på mig, sen försvann han in på en mindre gata. Då insåg jag att det inte var värt att följa efter längre, för vem vet vilka kumpaner han hade väntandes i gränden!?!

Så jag vände mig om och gick mot metron.. med hjärtklappning, hälften adrenalin, hälften chock.

Det var en snorunge som vilken som helst. En grabb på typ 18 år, kunde vart spanjor, latino eller arab med svart, kanske 1,70 lång, krulligt hår, lite skägg, blå-svart rutig flanellskjorta, bruna jeans, svart keps och en nöjd min. Han verkade inte särskilt desperat utan hade väl tänk tjäna sig en liten kosing mest på min iphone.

Tji fick han! Tur hade jag!

Jag önskar att jag kommit ifatt honom. Vet inte vad jag skulle gjort, jag e ju inget direkt hot, fast vem vet, med lite adrenalinkick vad man kan göra. Jag var så himla irriterad så jag ville slå honom för att han e ett stort pucko som försökte ta något som inte var hans. Jag kände mig kränkt ju. Men det hade ja nog förstås inte gjort, för jag kan inte slåss.. Och tror egentligen inte på våld. Som Alfons Åberg.
Ville mest se honom ögonen.

Efter att ha diskuterat detta med några i klassen insåg jag det som är lite specifikt här med de som rånar. För killen idag, han var inte direkt målmedveten, när han inte fick tag i telefonen struttade han iväg som om ingenting hade hänt och nästan tvekade på om han skulle testa ta den igen. Varken särskilt intresserad av det han försökte göra eller rädd att bli påkommen. Som om det var den minsta saken i världen.

För mig är det en lustig situation. Om jag skulle ta nåt skulle jag nog både va lite mer planerad och lite mer försiktig. Men det var nog inte hans första gång. Han tänkte väl att det kommer fler chanser och bara struttade iväg, glad i hågen över den tanken.

När jag tänker på det blir jag sådär arg igen. Ok, iphonen är ersättlig, minnen och bilder har jag sparade, så det är en världslig sak. Jesus skulle säkert gett honom en extra iphone om det var honom grabben försökt råna. Men mest bara förnedringen, snopenheten och kränktheten att någon försöker ta något som är ditt.

Detta var ju en lindrig situation, men ändå ger den en känsla av kränkthet, att någon försökte beröva mig av något som e mitt. Den känslan är ingenting jag vill önska någon.

Jag ha blivit ficktjuvad innan. En gång i Jönköping, då en tjej öppnade min ryggsäck och tog min kamera i en skoaffär, vilket jag märkte först när hon var borta.
Den andra gången var i Alicante då någon tog min telefon och kamera ur min väska inne på en bar.

I skoaffären stod ryggan på en bänk, i baren hade jag väskan på sidan (rookiemisstag) men detta är första gången som någon ryckt något ur min hand.  I didn't like it. Det var lite crazy!

TACK igen mina änglar att ni beskyddar mig!

Å ser jag snorungen ute någnstans igen och är säker på min sak, då kommer adrenalinet slå till igen, det är jag säker på..